Den onda cirkeln
Nu är jag där igen. Får några säsonger sedan var jag konstans förkyld, vilket gjorde att min konditionsträning blev ordentligt lidande. Men som genom ett under så blev det 2006, och jag blev helt plötsligt kärnfrisk. Det dröjde långt in i september innan jag fick min första förkylning det år, och då givetvis bara några dagar innan årets sista stora stafett, 25-manna. Den gången lyckades jag ändå bli skapligt frisk, och kunde således deltaga ändå, med helt okej form som resultat.
Förra årets "sjukdomsdagar" var även de ytterst få, i alla fall om man jämför med hur det varit innan. Då var jag ju istället långtidsskadad, efter en rejäl konfrontation med trästocken i österrikiska St Anton. I och med det så kunde jag inte träna som tidigare. Framför allt var det löpningen och orienteringen som inte gick att utöva fullt ut. Men så kom då den dagen i december som all metall i väster knä plockades ut. Redan efter några veckor kände jag att skillnaden var stor, nu fanns hopp om ett fullt bra knä igen.
Men nu är jag där igen, i förkylningsträsket, ett bistert ställe, där baciller och andra "fulingar" härskar. Det började rätt omgående efter att jag tränat lätt dagen innan Vasaloppet. Jag kände då hur halsen blev torr under natten, och hur hostan kom smygandes från ingenstans. Knappt en månad senare är jag fortfarande inte fullt kry, och inte gjorde det blåsiga vädret i Dublin saken bättre. Men, än finns det hopp om en friskt och bra träningsår.
Bilder från Irland
Efter att ha gått igenom och sållat bort diverse skräp så finns nu bilderna att skåda på länkarna nedan:
Allmänna bilder
Turneringen
Allmänna bilder
Turneringen
Hemma igen
Igår vid tiotiden kunde jag så äntligen kliva in genom lägenhetsdörren. Jag skriver äntligen på grund av den långa restiden, över 12 timmar från att vi lämnade hotellet tills jag kom hem.
Dagen började annars med hyfsat tidig uppstigning, sen irländsk frukost som endast kostade 160:- per person. Dyraste hittills i mitt 26-åriga liv. Efter det fick det bli taxi till flyget eftersom bussarna inte gick som vanligt i och med den röda dagen. Notan här slutade på 550:- inklusive dricks för två personer. Den klart dyraste dagen under hela resan fick jag avsluta med, och det på något som knappast klassas som roliga utgifter. Men vad gör man.
När jag klev in i köket fick jag se att min Orchidee, som jag för en tid sedan fick adoptera av min syster, hade dött under mystiska omständigheter. Jag hade varit noga med att vattna alla mina blommor innan jag åkte, så det var helt klart ett bakslag. Nåväl, den var fin så länge den fanns på denna (blom)jord.
Näst sista dagen
Efter en lång sovmorgon vaknade vi och konstaterade att klockan redan var 10.40. Därmed blev det bråttom för att hinna med lokalbussen till Dublin som skulle gå kl 11.15. I och med att vi skippade frukosten och bara tog en banan i flykten så hade vi inga problem.
Väl framme i city började vi omgående leta bland Temple Bars alla restauranger för att hitta ett vettigt lunchställe. Rätt snart hittade vi ett ställe som såg ut att ha en vettig meny. Både jag och Cissi beställde in en pasta beståendes av kyckling, soltorkade tomater och en krämig sås. Maten var ok, men inte mer. Snålheten kanske bedrog visheten i detta fallet. Hyfsat mätt blev vi i alla fall.
Redan i fredags hade jag spanat in en Haägen Dazs-bar, alltså en bar som bara säljer detta kända, och dyra glassmärke. Besviket kunde vi dock konstarera att det inte fanns möjlighet att sitta inne,och med tanke på vädret, blåst och endast några plusgrader, så lockande inte uteservering det minsta.
Rätt snart sprang vi på en annan glass-bar i en mindre gränd, och där fanns möjligheten att sitta inne. Sagt och gjort, vi klev in. Efter att ha gått igenom menyn, och konstaterat att det fanns ett klart större utbud än hemma, så beställde vi in var sin bägare med tre kulor vardera. Utöver det blev det ytterligare lite lyx i form av dubbla toppingar. Efter att han ha njutit av den helt fantastiska glassen bad vi om notan som hamnade på 15 euro. Dyrt ja, men utan tvekan värt det.
Väl framme i city började vi omgående leta bland Temple Bars alla restauranger för att hitta ett vettigt lunchställe. Rätt snart hittade vi ett ställe som såg ut att ha en vettig meny. Både jag och Cissi beställde in en pasta beståendes av kyckling, soltorkade tomater och en krämig sås. Maten var ok, men inte mer. Snålheten kanske bedrog visheten i detta fallet. Hyfsat mätt blev vi i alla fall.
Redan i fredags hade jag spanat in en Haägen Dazs-bar, alltså en bar som bara säljer detta kända, och dyra glassmärke. Besviket kunde vi dock konstarera att det inte fanns möjlighet att sitta inne,och med tanke på vädret, blåst och endast några plusgrader, så lockande inte uteservering det minsta.
Rätt snart sprang vi på en annan glass-bar i en mindre gränd, och där fanns möjligheten att sitta inne. Sagt och gjort, vi klev in. Efter att ha gått igenom menyn, och konstaterat att det fanns ett klart större utbud än hemma, så beställde vi in var sin bägare med tre kulor vardera. Utöver det blev det ytterligare lite lyx i form av dubbla toppingar. Efter att han ha njutit av den helt fantastiska glassen bad vi om notan som hamnade på 15 euro. Dyrt ja, men utan tvekan värt det.
Tredje dagen inne i city för min del, och rätt trötta fötter, innebar att vi valde att åka tillbaka redan strax efter tre. Innan dess hann vi med att köpa lite onyttigheter, och Cissi dessutom några souvenirer.
Väl tillbaka vid hotell tog vi oss en snabb tur förbi spelhallen. Rätt kort efter fick vi tyvärr den sista av Bet365:s spelare, Lars från Danmark, tappa nästan alla sina marker, efter att ha förlorat med AK mot A9, då nian kom som river. En placering kring 30, och ca 13 000 euro i prispengar renderade detta trots allt.
Nu har vi bara några få timmar kvar av detta äventyr, då vi flyger hem vid lunchtid imorgon. Allt som allt en riktigt trevlig resa, där Cissi mer än väl visat vilket kompetent spelare hon är.
Väl tillbaka vid hotell tog vi oss en snabb tur förbi spelhallen. Rätt kort efter fick vi tyvärr den sista av Bet365:s spelare, Lars från Danmark, tappa nästan alla sina marker, efter att ha förlorat med AK mot A9, då nian kom som river. En placering kring 30, och ca 13 000 euro i prispengar renderade detta trots allt.
Nu har vi bara några få timmar kvar av detta äventyr, då vi flyger hem vid lunchtid imorgon. Allt som allt en riktigt trevlig resa, där Cissi mer än väl visat vilket kompetent spelare hon är.
148:e plats
Igår vid middagstid tog Cissis resa slut efter att ha förlorat en all-in. Läget var som så att hon tagit sig upp till knappa 20 000, och gick satsade då allt på att stjäla blindsen av de andra. Tyvärr så fick hon syn av en kille med AQ, där hennes A8 på förhand var slaget. När så fjärde kortet kom, en åtta, vilket gav henne par i åttor jämfört med killens A på topp, kände jag ett glädjerus inombords. Men tyvärr, så sekunderna senare kommer femte kortet, en dam, och därmed är Irish Open över för denna gång. Snopet helt klart. Vi lämnar därefter spelområdet rätt omgående, för en lugn kväll på hotellrummet.
En liten uppdatering
Vid 00.30 inatt spelades den sista handen för dagen. Cissi som tidigare under dagen nästan varit ute kunde räkna in dryga 15 000, vilket är bra siffror med tanke på hur dagen startade. Som mest hade hon ca 22 000, men efter att fler och fler spelar mer aggressivt så blev det mest att lägga sina händer. Medelchips-antalet var efter avslutat spel ca 23 000, så det är en bit upp. Men med tanke hur pass bra hon hämtat sig tidigare så finns helt klart chansen att få spela många timmar även idag.
Inför dagens omgång finns det ungefär 250 spelare kvar, vilket ger ca 400 utslagna spelare de två första dagarna. Med start om en dryg timme ska de spela åtta nivåer, där varje nivå är en timma lång. Inkluderar man sen de kortare pauser som finns, inklusive en middagspaus, så bli det spel fram till midnatt även idag. Detta givetvis under förutsättning att man klarar sig kvar hela dagen.
Inför dagens omgång finns det ungefär 250 spelare kvar, vilket ger ca 400 utslagna spelare de två första dagarna. Med start om en dryg timme ska de spela åtta nivåer, där varje nivå är en timma lång. Inkluderar man sen de kortare pauser som finns, inklusive en middagspaus, så bli det spel fram till midnatt även idag. Detta givetvis under förutsättning att man klarar sig kvar hela dagen.
Turneringen
Efter att ha stått up mer eller mindre oavbrutet i sex timmar är jag nu tillbaka på hotellrummet för en kortare vila. Med start klockan två har nu de kvarvarande pokerspelarna varit igång mer eller mindre oavbrutet sen dess. Bortsett från en kortare break tidigare under dagen, samt en timmes middag vid sextiden har spelar varit igång konstant.
Eftersom jag tog en kortare utflykt till Dublin under dagens första timmar hann jag inte med att se turneringens dag två komma igång. Jag var dock nere i konferenscentret där allt sker ungefär 45 minuter in i spelet. Väl där fick jag gå omkring en stund innan jag kunde lokalisera Cecilia bland de dryga 40 borden som fanns utplacerade. Vid en första anblick kunde jag se att hon hade ungefär lika mycket kvar som när hon började, alltså 10 000 i marker. Efter att ha pratat med henne en kort stund senare fick jag veta att hon tagit några mindre potter, men att de stora ännu lös med sin frånvaro.
Jag kunde på nära håll följa spelet, och hennes plan med att spela tight och bara höja mycket när hon hade bra händer såg ut att stå sig väl. Men, efter en stund hamnade hon i en pott där det bettades hårt, och hon var inte sen med att svara. Efter femte kortet på borden så var det så dags att visa upp respektive hand, och killen som var kvar visade en femma. Den tillsammans med de två som fanns på bordet gav honom en triss, vilket Cissis par i äss inte kunde matcha. Vid det här läget såg det rätt mörkt ut, "bara" 1600 kvar, och dessutom många som spelade aggressivt. Några händer senare, med bland annat två all-ins från Cissis sida var hon så uppe i nära tre tusen, och ett litet hopp tändes åter. När speakern meddelade att det var dags för middags-break, hade Cissi behållt antalet marker.
Spelarna bjöds på middagsbuffé av organisationen EPT(European Poker Tour) varför jag valde att gå tillbaka till hotellrummet och vila mina onda fötter. En timme senare var det så åter dags, omstart och förhoppningen om bättre händer fanns givetvis i tanken.
Ganska snart meddelades så att publik, alltså sådana som jag, inte längre fick vistas vid borden. Detta gjorde mina möjligheter att följa spelet på nära håll minskades. På dryga fem meters håll kunde jag ändå följa något som såg ut som en all-in från Cissi. Kunde bara se att hon vann, dock inte hur mycket. Något senare var det dags igen, och även denna gång gick det vägen. Kort senare får jag veta att hon på några få minuter gått från ett rätt uselt läge, till att vara uppe i nära 16 000. Något som just då innebar mer marker än genomsnittsspelaren. När jag lämnade spelrummet hade hon ca 13 000 kvar. Hur läget ser ut nu har jag som ni förstår ingen aning om.
Fortsättning följer inom de närmsta timmarna...
Eftersom jag tog en kortare utflykt till Dublin under dagens första timmar hann jag inte med att se turneringens dag två komma igång. Jag var dock nere i konferenscentret där allt sker ungefär 45 minuter in i spelet. Väl där fick jag gå omkring en stund innan jag kunde lokalisera Cecilia bland de dryga 40 borden som fanns utplacerade. Vid en första anblick kunde jag se att hon hade ungefär lika mycket kvar som när hon började, alltså 10 000 i marker. Efter att ha pratat med henne en kort stund senare fick jag veta att hon tagit några mindre potter, men att de stora ännu lös med sin frånvaro.
Jag kunde på nära håll följa spelet, och hennes plan med att spela tight och bara höja mycket när hon hade bra händer såg ut att stå sig väl. Men, efter en stund hamnade hon i en pott där det bettades hårt, och hon var inte sen med att svara. Efter femte kortet på borden så var det så dags att visa upp respektive hand, och killen som var kvar visade en femma. Den tillsammans med de två som fanns på bordet gav honom en triss, vilket Cissis par i äss inte kunde matcha. Vid det här läget såg det rätt mörkt ut, "bara" 1600 kvar, och dessutom många som spelade aggressivt. Några händer senare, med bland annat två all-ins från Cissis sida var hon så uppe i nära tre tusen, och ett litet hopp tändes åter. När speakern meddelade att det var dags för middags-break, hade Cissi behållt antalet marker.
Spelarna bjöds på middagsbuffé av organisationen EPT(European Poker Tour) varför jag valde att gå tillbaka till hotellrummet och vila mina onda fötter. En timme senare var det så åter dags, omstart och förhoppningen om bättre händer fanns givetvis i tanken.
Ganska snart meddelades så att publik, alltså sådana som jag, inte längre fick vistas vid borden. Detta gjorde mina möjligheter att följa spelet på nära håll minskades. På dryga fem meters håll kunde jag ändå följa något som såg ut som en all-in från Cissi. Kunde bara se att hon vann, dock inte hur mycket. Något senare var det dags igen, och även denna gång gick det vägen. Kort senare får jag veta att hon på några få minuter gått från ett rätt uselt läge, till att vara uppe i nära 16 000. Något som just då innebar mer marker än genomsnittsspelaren. När jag lämnade spelrummet hade hon ca 13 000 kvar. Hur läget ser ut nu har jag som ni förstår ingen aning om.
Fortsättning följer inom de närmsta timmarna...
Dag två i korthet och missade bussar
Igår tog vi sovmorgon, uppstigning först efter klockan nio. Skönt med tanke på den sena kvällen dagen innan. Kl 12var det dags för Cissi att registrera sig inför fredags spel. En av de spelarna som vi mötte i torsdag instisterade på att Cissi under dagen skulle vara med i någon turnering eller cash game, allt för att förbereda sig optimalt, och lära sig de regler som gäller för spel i EPT. Eftersom vi tänkt ägna dagen åt sightseeing i Dublin, så valde vi att skjuta upp det till kvällen.
Efter ännu en alldeles för lång bussresa in till City klev vi så av. Prio ett var då att få i oss något att äta, så vi tog första bästa restaurang som såg ok ut, samt hade hyfsade priser. För Cissis del blev det en klassisk spagetti Carbonnara, jag provade för första gången Fish N Chips. Maten var bra, och notan slutade på knappa 150:- vardera. Hemmavid hade detta känts dyrt, men här är det nog att klassas som billigt.
Gårdagens väder var allt annat än uppmuntrande, en stark vind i kombination med regn lite nu och då gjorde att fotovädret int var det bästa. Grått, grått och grått kan dagens väder sammanfattas med.
Tanken var att vi skulle ta en av de många turbussarna till stadens alla sevärdheter. Totalt 25 stopp skulle det bli var det tänkt. När vi stått och väntat ett tag insåg vi att dagens sista buss redan gått. Eftersom klockan redan då var mycket tog vi beslutet att bege oss mot närmaste livsmedelsbutik för att inhandla frukt och annat som kan vara bra att ha som mellanmål.
Efter det så blev det stress. Efter att ha tittat på busstidtabellen insåg vi att nästa buss skulle gå redan om fem minuter, och då hade vi en hel del metrar kvar att tillryggalägga. Efter att ha stått vid ett rödljus alldeles för länge kom vi halvspringandes ner till gatan där bussen skulle gå. Tyvärr så chansade vi fel, tog vänster, och kunde något senare möta bussen. En timmes väntan senare satt vi så på bussen.
Tillbaka vi hotellet lämnade vi bara våra väskor för att bege oss till byggnaden den är allt händer och sker. Efter lite dividerande hit och dit så köpte Lindsey in Cissi i en 100? cash game, bara för träningen skull. Jag satt med till och från under de dryga tre timmar som hon spelade. Ganska snart hade hon dubblat upp antalet marker. Något senare hamnade hon i en situation där hon fick AA på handen. Cissi höjde, för att sekunderna senare få raise av en kille två händer bort. Cissi gick då all-in och fin syn av killen. Han visade KK, men som tur var kom ingen kung på bordet. Därmed var hon uppe i dryga 400. Timmen senare var det dags att börja röra sig mot rummet. När Cissi växlade in markerna fick ho ut 509?, inte dåligt med tanke på att det bara skulle ses som träning=)
Nu på morgonen var det tanken att jag skulle åka in till Dublin kl 08.55. Tyvärr så hade jag tittat på fel tidtabell, så istället för från Citywest till Dublin, kollade jag på motsatta hållet. Efter att ha väntat i en kvart så insåg jag misstaget, gick tillbaka till hotellet, och sitter nu här. Om 20 min går nästa, och då ska jag vara på plats ä det tänkt...
Klockan två idag startar Cissis spel,och förhoppningsvis finns hon kvar i turneringen när den avslutas vid midnatt ikväll. Jag kommer att följa det mesta, bortsett från en eller två timmar i början
Bilder kommer
Efter ännu en alldeles för lång bussresa in till City klev vi så av. Prio ett var då att få i oss något att äta, så vi tog första bästa restaurang som såg ok ut, samt hade hyfsade priser. För Cissis del blev det en klassisk spagetti Carbonnara, jag provade för första gången Fish N Chips. Maten var bra, och notan slutade på knappa 150:- vardera. Hemmavid hade detta känts dyrt, men här är det nog att klassas som billigt.
Gårdagens väder var allt annat än uppmuntrande, en stark vind i kombination med regn lite nu och då gjorde att fotovädret int var det bästa. Grått, grått och grått kan dagens väder sammanfattas med.
Tanken var att vi skulle ta en av de många turbussarna till stadens alla sevärdheter. Totalt 25 stopp skulle det bli var det tänkt. När vi stått och väntat ett tag insåg vi att dagens sista buss redan gått. Eftersom klockan redan då var mycket tog vi beslutet att bege oss mot närmaste livsmedelsbutik för att inhandla frukt och annat som kan vara bra att ha som mellanmål.
Efter det så blev det stress. Efter att ha tittat på busstidtabellen insåg vi att nästa buss skulle gå redan om fem minuter, och då hade vi en hel del metrar kvar att tillryggalägga. Efter att ha stått vid ett rödljus alldeles för länge kom vi halvspringandes ner till gatan där bussen skulle gå. Tyvärr så chansade vi fel, tog vänster, och kunde något senare möta bussen. En timmes väntan senare satt vi så på bussen.
Tillbaka vi hotellet lämnade vi bara våra väskor för att bege oss till byggnaden den är allt händer och sker. Efter lite dividerande hit och dit så köpte Lindsey in Cissi i en 100? cash game, bara för träningen skull. Jag satt med till och från under de dryga tre timmar som hon spelade. Ganska snart hade hon dubblat upp antalet marker. Något senare hamnade hon i en situation där hon fick AA på handen. Cissi höjde, för att sekunderna senare få raise av en kille två händer bort. Cissi gick då all-in och fin syn av killen. Han visade KK, men som tur var kom ingen kung på bordet. Därmed var hon uppe i dryga 400. Timmen senare var det dags att börja röra sig mot rummet. När Cissi växlade in markerna fick ho ut 509?, inte dåligt med tanke på att det bara skulle ses som träning=)
Nu på morgonen var det tanken att jag skulle åka in till Dublin kl 08.55. Tyvärr så hade jag tittat på fel tidtabell, så istället för från Citywest till Dublin, kollade jag på motsatta hållet. Efter att ha väntat i en kvart så insåg jag misstaget, gick tillbaka till hotellet, och sitter nu här. Om 20 min går nästa, och då ska jag vara på plats ä det tänkt...
Klockan två idag startar Cissis spel,och förhoppningsvis finns hon kvar i turneringen när den avslutas vid midnatt ikväll. Jag kommer att följa det mesta, bortsett från en eller två timmar i början
Bilder kommer
Dag 1
Efter en förvånansvärt smidig resa landade vi kring lunchtid på Dublins flygplats. Vädret var rätt lagomt, knappa 10 grader varmt och uppehåll. Efter en kortare busstransport in till centrala delarna av Dublin kände vi oss båda skapligt hungriga. Vi konstaterade redan efter några få minuters "breefande" bland stadens restauranger att Mc
Dounalds passade oss bäst prismässigt. Visst, långt ifrån något kulinariskt, men i alla fall mättande. Maten tenderar dessutom oftast att bli klar fort, så man slipper I regel vänta. Efter det korta stoppet begav vi oss så ut på gatorna för att leta reda på busshållplatsen som skulle ta oss till Citywest Hotel, ca två mil sydväst om Dublin. Rät snabbt hittade vi en turistinformation som kunde ge oss en detaljerad beskrivning till närmaste hållplats. Väl där, och med tidtabellen i hand, konstaterade vi att resan skulle ta närmare 70min. Hemmavis är man ju van att motsvarande sträcka tar max 20...
Efter närmare en timma med ett oändligt antal stopp längs vägen meddelade så chauffören via högtalarsystemet att Citywest var nästa stopp. Väl ute ur bussen möttes vi av en stor skylt, samt ett lika imponerade staket som deklarerade att vi var på rätt väg. De sista hundratalet metrarna tillryggalade vi gåendes, längst en ytterst smal gångväg, omgärdad av stora träd. När vi något senare kom ut ur allén blev den första synen en helikoterplatta, som för tillfället inrymde inte mindre än fyra privata flygdon. Känslan av lyx förstärktes ytterligare när vi framför entrén fick skåda två Rolls Royce , modell 2007 eller senare. Snacka om att känna sig malplacerade. Två, eller snarare en student, med CSN-bidrag som enda inkomst, mitt i allt detta. Snacka om kontraster...
Efter att ha checkat in på hotellet något senare än beräknat, valde vi att ta några timmars paus från alla intryck. Några avsnitt av Lost, lite "fakta-insupande" av historik, och rekommenderade sevärdheter, var det vi hann med innan det var dags att göra sig redo för kvällens middag.
Vis sjutiden begav vi oss så mot en av hotellets många pubar för att möta upp med några personer från Bet365 som skulle vara med vid middagen. Cissi var rejält fint uppklädd, där bara håret tagit närmare timmen att få klart. Jag själv nöjde mig med lite vax I håret, ett par vanliga jeans och en svart skjorta. I sådana här fall är det klart enklare att vara kille.
Efter ca en halvtimmes surrandes I baren bar det av I taxi, in mot Dublins mer centrala delar, för att så småningom stanna utanför Trocadero. En restaurang som valdes efter en rekommendation från hotellets chef. Väl innen slog vi oss ner vid ett långbord, då 10 personer ingick I vårat sällskap. Efter lite strul med menyerna (de fick plocka in dem två gånger för att de ej var dagsfärska) fick vi så beställa tre valfria rätter. Jag och Cissi valde lika, där hon menade att jag "copycattade" henne. Till förrätt bjöds rökt lax på en bädd av ungsbakad potatis, med avocado, rödlök, lite grönt och nån sås. Huvudrätten bestod av tre olika potatissorter, en ordentligt stor biff, pepparsås och beanaisesås. Till det fanns möjligheten att få wokade grönsaker, svamp och nåt mer, som jag aldrig hann uppfatta. I dryckesväg fanns det mesta att välja på. Valet för mig blev dock ett rödvin, som utifrån mitt obefintliga vinkunnande smakade bra. Middagen avslutades med pecanpaj, kanelglass och vaniljsås, allt upplagt på ett mycket tilltalande sätt.
Vid middagsbordet så var det inte oväntat mycket prat om poker och spel I allmänhet. Som icke-spelande hade jag inte så mycket att tillföra, men det var fantastiskt kul att bara sitta och lyssna. Både jag och Cissi knstaterade snabbt, att killen som satt mitt emot oss, Mark, var en riktigt celibritet I sammanhanget.
Strax efter elva tog vi taxi tillbaka, som vi bl.a delade med den där Mark. Vårat tidigare intryck av denne man förstärktes ytterligare när han började prata med av Bet365:s managers. Att Mark var en riktigt höjdare fanns det inga tvivel om. Han menade att det numera var så, att för att få det adrenalin som många pokerspelare är ute efter det, krävs det numera för hans del att han spelar om summor gör "ont" att förlora. Nyfiket lyssnande vi vidare, och summan 500 000 euro kom då upp. För två vanliga människor som vi är sådana summor alldeles för abstrakta för att föreställa sig, men mycket pengar är detm kan vi konstatera.
Efter att ha anlänt till hotellet och tackar för oss begav vi oss så mot rummet, för att avsluta dagen med ytterligare ett avsnitt av serien jag tidigare nämnt. Trött och nöjd över dagen somnade jag någon gång kring ettsnåret.
Irish Open
Imorgon åker jag och Cissi en bit västerut, till Irland, där Cissi ska spela Irish Open i poker. Det blir den första av ett ännu okänt antal turneringar som hon ska vara med i under 2008. Grunden till detta lades när hon i slutet av januari vann Bet365 årsfinal på nätet. Totalt 27 spelare hade kvalat in, där gemensam nämnare var vinst i en stor kvalturnering, i Cissis fall en månadsfinal nästan ett år tidigare. Första och enda pris var förutom äran; inträde, resa, boende och i viss mån fickpengar, där Bet365 står för rubbet.
Irish Open är en av Europas största pokerturneringar där det ifjol fanns över 700 spelare med. Inköpet i år motsvarar knappa 50 000:-, där många, men långt ifrån alla, på ett eller annat sätt är sponsrade. Förstapriset i år uppgår till ca 800 000 euro, alltså dryga 7.5 miljoner kronor. Sämst 72:a måste man komma för att ro hem några pengar, vilket i detta fall motsvarar ca 45 000:-. Således ska en hel del pengar fördelas över startfältet.
Första speldag för Cissi blir fredag, så vi kommer att ha torsdagen ledigt för annat. Planen är att försöka hinna med en del av de kulturella inslag som Dublin har att erbjuda. Bland annat att besöka Guinness Brewery, där åtminstone jag har tänkt smaka=). Besöker man detta klassiska öls hemstad, så vore det ytterst illa att inte ta sig en pint i dess rätt miljö. Känner jag Cissi rätt så tror jag nog att hon står över...
Middag och bowling
Helgen avslutades med middagsbuffé på Nattöppet för att senare knytas ihop en bowlingsomgång. Men mig hade jag förutom Cissi, också Henke och hans tjej Sara. För min och Cissis del har buffén på Nattöppet blivit något vi rätt ofta återkommit till, då den är både god och dessutom väldigt billig (59:- inkl. dricka). När jag introducerade konceptetet för Henrik och Sara så var det inte sena på att hänga på. Efter att vi ätit klart och suttit ner en stund för att låta maten sjunka ner en smula så kände jag tävlingsdjävulen sakta komma krypandes.
Bowling har alltid varit något som passat mig väldigt bra, varför vet jag inte. Kanske är det kombinationen av urstyrka och finlir som gör att jag är bra på att mosa ner käglorna på få antal slag. I vilket fall som helst är bowling skönt avslappnade, helt befriat från kondition och ansträngning. Redan i första slaget kände jag att tekniken inte satt där, förvisso lyckades jag ändå spärra. Efter det så fortsatte det att gå knackigt, framför allt var det mina förstaslag som gick värde-K. Med en omgång kvar så ledde Cissi över mig med en poäng, något som hon inte var sen att kommentera. Som tur var kunde jag ta mig i kragen och avsluta med strike, något som Cissi inte kunde svara, och därmed var ordningen återställd=)
Henrik började även han segt, för att senare avancera mer och mer för varje omgång. Inför sista hade han chansen att avgöra, något han också gjorde. Blott 8p blev differensen till slut, en knapp men ändå klar seger.
Så här spännande kan bowling vara ibland
Föräldrar på besök
Nu återstår inte så många timmar innan denna helg kan läggas till handlingarna. Igår kom mor och far på besök, med syfte att fixa lite i både min och syrrans lägenhet. Hos min syster skulle ett överskåp till kylen monteras, och en panel till densamma sättas dit. Hos mig skulle mitt "handikappanpassade" kök få sig en ny look med hjälp av draperier som satts dit under diskbänk. Eftersom köket nästan helst saknar underskåp syns rör och andra tråkigheter lite väl mycket för att klassas som vackert. Sagt och gjort, mamma och jag började redan igår med att mäta och dona för att hitta en balans mellan funktionalitet och "snyggt-för-ögat". Under morgonen idag blev så allt klart, där mamma fick sy de sista sömmarna, då jag inplanerat ett klätterpass på IKSU.
Före och efter modifieringen
Nattsudd
Börjat bli sent här i Umeå nu och i väntan på att tröttheten ska slå till så letar jag igenom min Mac på intressanta saker. En av fjolårets absoluta höjdare äventyrsmässigt var resan till Österrike och St Anton, som tyvärr avslutades alldeles för tidigt för undertecknad. I vilket fall som helst så var det tyska språket, och framför alt våra modifieringar av detta, något av resans behållning. Med Klas som en riktig klippa på tyskan så behövde vi övriga lekman sällan ge oss in i några språkmässiga klurigheter. Istället för riktiga ord och korrekta uttal roade sig några i gänget med att mynta nya uttryck, som senare blev riktiga klassiker. En smakbit på dessa kan skådas nedan, i denna något förenklade ordlistan.
En liten en kom till världen
I söndags på vägen ner mot Umeå stannade jag och Cissi till hos Jörgen och Moa i Skellefteå. Efter över en timmas körande i riktigt busväder svängde vi av E4:an och styrde kosan mot bostadsområdet där familjen Johansson/Hägglund numera huserar. Den tredje mars, kl. 11.57, föddes deras son Viggo. En liten krabat som vägde in på 3,6 kg och var 51 cm lång, när han såg dagens ljus för första gången.
Väl vid dörren möttes vi upp av den lille pojken, som för stunden bars över ena armen av Moa. I bakgrunden kunde man se en märkbart stolt pappa, och konstigt vore väl annars. Vi gick in och ganska snart började den lille gråta. Snabbt kunde dock konstateras att det var dags för blöjbyte. När det var gjort så var allt frid och fröjd igen, och vi kunde allesammans luta oss tillbaka och njuta av en kaffetår.
Något senare var det dags för Viggo är genomföra sin första fotosession, detta knappt en vecka efter födseln. Med mig bakom kameran och Jörgen som medhjälpare, tog vi lite olika bilder, de flesta närbilder, där Viggos rörelser låg i absoluta fokus. Två av dessa kan skådas nedan.
Väl vid dörren möttes vi upp av den lille pojken, som för stunden bars över ena armen av Moa. I bakgrunden kunde man se en märkbart stolt pappa, och konstigt vore väl annars. Vi gick in och ganska snart började den lille gråta. Snabbt kunde dock konstateras att det var dags för blöjbyte. När det var gjort så var allt frid och fröjd igen, och vi kunde allesammans luta oss tillbaka och njuta av en kaffetår.
Något senare var det dags för Viggo är genomföra sin första fotosession, detta knappt en vecka efter födseln. Med mig bakom kameran och Jörgen som medhjälpare, tog vi lite olika bilder, de flesta närbilder, där Viggos rörelser låg i absoluta fokus. Två av dessa kan skådas nedan.
Jättekallt
Som jag tidigare befarade så bestämde sig kylan för att nagla sig fast vid Norrbottenskusten några dagar till. Just nu visar termometern på styva 15 grader, vilket gör att dagens planerade utflykt kanske får vänta någon timma. Himlen är blå och solen lyser, så kanske kan det bidra till en något högre temperatur senare under dagen. Tiden får helt enkelt utvisa vad som händer och sker
Snart helg
Nu är det bara ca en och en halv timme tills börsen stänger och jag tar helg. Vädret ute är helt fantastiskt, två grader kallt, lätt vind och strålande solsken. Tyvärr så visar det preliminär helgvädret inte samma fina som nu, men man kan ju alltid hoppas.
Imorgon har jag och Cissi planerat att göra något utomhus. Jag är mest peppad på någon sorts pimpelfiske, Cissi vill åka spark på isen. Observera att jag skriver "åka" eftersom hon har tänkt sig att jag ska stå för sparkadet, och hon sitta på sparken och njuta av fartvinden. Nu verkar det dock bli rejält kallt imorgon, och då är väl någon mer rörlig aktivitet mer lämpad än att sitta på isen och frysa. Det lär med andra ord bli sparkåkning, skidor, snöpuls eller något liknande. På söndag kanske jag får min vilja igenom och får fiska en stund. Tjärnarna ute i Svensbyn är både mysiga fiskemässigt och har bra eldstäder och vindskydd i närheten. Vädret ska dessutom bli mildare, så jag ska nog kunna övertala henne att följa med ut en sväng.
Imorgon har jag och Cissi planerat att göra något utomhus. Jag är mest peppad på någon sorts pimpelfiske, Cissi vill åka spark på isen. Observera att jag skriver "åka" eftersom hon har tänkt sig att jag ska stå för sparkadet, och hon sitta på sparken och njuta av fartvinden. Nu verkar det dock bli rejält kallt imorgon, och då är väl någon mer rörlig aktivitet mer lämpad än att sitta på isen och frysa. Det lär med andra ord bli sparkåkning, skidor, snöpuls eller något liknande. På söndag kanske jag får min vilja igenom och får fiska en stund. Tjärnarna ute i Svensbyn är både mysiga fiskemässigt och har bra eldstäder och vindskydd i närheten. Vädret ska dessutom bli mildare, så jag ska nog kunna övertala henne att följa med ut en sväng.
En av fjolårets bamsefiskar
När ljuset skiftar
Nu är vi inne i den tid då dagarna blir längre, och solens strålar letar sig fram mer och mer. Vårvintern i norr är oslagbar, och denna dag har inte varit något undantag. En sån här dag, då temperaturen ligger på någon minusgrad och den där gula saken på himlen visar upp sig från morgon till kväll, vill jag inget annat än vara ute. Att sen snötäcket ligger djupt och snökristallerna gnistrar i vårljuset gör intrycket än starkare. Dagar som dessa är jag glad att jag bor här uppe, långt från regn, slask och andra otrevligheter.
Norrut
Sitter nu vid datorn och tradingen igen efter att ha varit ledig både fredag och måndag. Allt är sig likt, de flesta världsmarknader är ner, och de stora klippen lyser med sin frånvaro. När det är så mycket ner som idag finns det inte så mycket man kan göra, bara att hoppas på en plötslig uppgång, och sen bara håva in storkovan. Oddsen för att det ska ske är dock mindre än minimal. Istället så sysselsätter jag mig med att uppdatera mig vad om hänt i klätter- och skidvärlden.
I eftermiddag åker jag och Cissi norrut, till Piteå. Cissi har sportlov denna vecka, och eftersom jag kan jobba vart som helst ifrån så kan jag lika gärna göra det där uppe. Blir kul att komma hem ett tag också då varken jag eller tjejen varit hemma sen i början av januari.
I eftermiddag åker jag och Cissi norrut, till Piteå. Cissi har sportlov denna vecka, och eftersom jag kan jobba vart som helst ifrån så kan jag lika gärna göra det där uppe. Blir kul att komma hem ett tag också då varken jag eller tjejen varit hemma sen i början av januari.
Betraktelser från sidan av...
Då var årets Vasalopp avklarat. För min egen del så agerade jag åskådare för 26:e året i rad, vilket så här i efterhand kändes rätt bra. Visst kände jag suget när jag stod där just innan mål och såg alla åka förbi. Men med min träningsbakgrund hade en start varit VM i dumhet. Det hade mest troligt slutat med ett ordentligt naggat självförtroende, och verbala hot om att aldrig mer sätta min fot i ett skidspår igen. Nu slapp jag som tur var välja, då jag tydligen har nog med vett i huvudet för att inte ge mig in på något så fysiskt krävande.
För pappas del så blev det en tuff resa. Redan i första backen, direkt efter start, insåg han att SKIGO:s vallatips var helt åt h**vete. Dessutom gick det inte att lägga på mjukare fästvalla, då skidan var på tok för kall och belaget för glatt för att ta till sig något mer. Så det blev stakning, i nio mil. Efteråt så fick jag veta att första två kilometrarna tagit 40 minuter att avverka, då mer eller mindre alla saknade fäste. Så det vara bara att gilla läget och ta två stavtag framåt, för att sedan åka tre bakåt. I mål gick han, på en tid av sju timmar och tjugo minuter. Till ett annat år så satsar han nog på fäste före glid.
Sista backen innan mål
Nu väntar bara ett år till nästa lopp, och då ska jag finnas på plats som åkare är det tänkt. Vasan är något jag velat göra länge, men inte känt mig nog stark inför. Så nu blir det att träna, träna och träna...
En bit av Vasan
Idag tog jag med hjälp av bil upp till Eldris, sista tidtagningsstationen innan Mora, tillika endast nio kilometer från mål. Där blev jag lämnad ensam, iklädd racerkläder och med nyvallade skidor. Målet var att ta sig ner till Mora, och det snabbt. Sparkade bort snön från pjäxorna, tog på mig skidorna och sist av allt fick stavarna ta plats i mina starka nävar. Ganska snart var jag på väg, och fyra kilometer senare passerade jag denna skylt i hög fart (som ni ser gick det så fort att kameran knappt hann med att fokusera)
Närmare Mora tilltog antalet åkare, dock så åkte de flesta motsatt håll jämfört med mig. Fick allt som ofta kliva ur spåret när de vägrade flytta på sig. Märkligt tyckte jag till en början, men insåg senare att det säkert är de stackare som åker skidor upp till Sälen nu ikväll. Alltså de som inte har råd, alternativt inte törs åka bil eller buss upp.
När jag svängde upp på upploppsrakan, med bara 200 meter kvar, la jag på en riktig rackarökare till spurt och hann precis få stopp innan skyddsräcket bakom frontades. Sen väntade bara två kilometers åkning, i väldigt lugnt tempo, innan jag kunde kliva in i stugvärmen och avnjuta en fantastiskt dusch.
Ny teknik versus gammal
Under gårdagens bilfärd från Umeå till Mora tog vi hjälp av en bil-GPS för att hitta snabbaste och kortaste vägen. Framför allt var det de sista 15-20 milen, från att vi svängde av E4:an till att vi anlände Mora, som GPS:en skulle komma till sin rätta, trodde vi. När vi var i höjd med Hudiksvall visade Nüvin som navigationsmackapären heter att vi skulle svänga av. Redan då började jag fundera på om det verkligen vara den bästa vägen, då jag tidigare på dagen hemma i Umeå snabbstuderat vägbeskrivningen med hjälp av Eniros karttjänst. Jag ville minnas att den gav ett vägval som skulle gå ner mot Bollnäs, och sen leta sig rakt västerut, mot Mora. Efter att ha kört drygt en mil kom vi så in på en betydligt mindre väg, dessutom både is- och snöbeklädd, vilket fick mig att inse att min teori om att detta omöjligt kunde vara den optimala vägen besannades. Vi tog oss givetvis till Mora utan problem ändå, och fick dessutom uppleva urskog och vildmark, blandat med något hus här och där.
Efter att ha använt GPS i jobbet under hela hösten så börjar jag få kläm på för- och nackdelar med detta navigationsverktyg jämfört med en vanlig karta. Kartan har den fördel att det är klart enklare att få över överblick över ett större område (bara att veckla ut den och beskåda). I en normalstor GPS måste man ?scrolla? både hit och dit för att få grepp om det som inte syns på skärmen, vilket gör att det är omöjligt att få koll på helheten. För långa sträckor utan en massa vägbyten och liknande anser jag att kartan har ett övertag. Pratar vi däremot om stadskörning och att hitta fram till en specifik gata så är GPS:en vida överlägsen. Möjligheten att dels se tilltänkt väg framför sig, där ens position hela tiden uppdateras, samt att kunna få vägen beskriven av en röst, gör det fantastiskt enkelt att hitta rätt. Kör man ändå fel tar det bara några sekunder innan Nüvin räknat om rutten och återigen börjat navigera dig rätt.
I fjällen så känner jag däremot inte att GPS:en riktigt har samma övertag som i bilen. Den vanliga kartan är i många fall mer detaljerad. Batterier är ju dessutom något som krävs till den förstnämnda, då dagens enheter inte alls har den batteritid som gärna vill hoppas på. Håller den i 20 timmar så ska man vara glad. Det gör ju att längre vandringar kräver många batterier, vilket ökar vikten på ens packning. Även om det inte handlar om så många gram per batterier så...många bäckar små...
I nödsituationer, exempelvis dimma eller snöfall, kan GPS:en vara räddaren i nöd. Har själv hamnat i en situation där det kunde ha slutat riktigt illa. Den gången saknade jag GPS , men lyckades tackvare kompassen att hitta tillbaka ändå. En GPS den gången hade inneburit att vi mest troligt tagit oss fram till vårat tilltänkta mål, och sluppit hamna i den sits vi den gången gjorde.
Tidigare har jag nöjt mig med karta och kompass, men under en resa till New York hösten 2006 skaffade jag mig en enkel navigator att använda i besvärliga vädersituationer.
