andos

Dounalds passade oss bäst prismässigt. Visst, långt ifrån något kulinariskt, men i alla fall mättande. Maten tenderar dessutom oftast att bli klar fort, så man slipper I regel vänta. Efter det korta stoppet begav vi oss så ut på gatorna för att leta reda på busshållplatsen som skulle ta oss till Citywest Hotel, ca två mil sydväst om Dublin. Rät snabbt hittade vi en turistinformation som kunde ge oss en detaljerad beskrivning till närmaste hållplats. Väl där, och med tidtabellen i hand, konstaterade vi att resan skulle ta närmare 70min. Hemmavis är man ju van att motsvarande sträcka tar max 20...

Efter närmare en timma med ett oändligt antal stopp längs vägen meddelade så chauffören via högtalarsystemet att Citywest var nästa stopp. Väl ute ur bussen möttes vi av en stor skylt, samt ett lika imponerade staket som deklarerade att vi var på rätt väg. De sista hundratalet metrarna tillryggalade vi gåendes, längst en ytterst smal gångväg, omgärdad av stora träd. När vi något senare kom ut ur allén blev den första synen en helikoterplatta, som för tillfället inrymde inte mindre än fyra privata flygdon. Känslan av lyx förstärktes ytterligare när vi framför entrén fick skåda två Rolls Royce , modell 2007 eller senare. Snacka om att känna sig malplacerade. Två, eller snarare en student, med CSN-bidrag som enda inkomst, mitt i allt detta. Snacka om kontraster...

Efter att ha checkat in på hotellet något senare än beräknat, valde vi att ta några timmars paus från alla intryck. Några avsnitt av Lost, lite "fakta-insupande" av historik, och rekommenderade sevärdheter, var det vi hann med innan det var dags att göra sig redo för kvällens middag.

Vis sjutiden begav vi oss så mot en av hotellets många pubar för att möta upp med några personer från Bet365 som skulle vara med vid middagen. Cissi var rejält fint uppklädd, där bara håret tagit närmare timmen att få klart. Jag själv nöjde mig med lite vax I håret, ett par vanliga jeans och en svart skjorta. I sådana här fall är det klart enklare att vara kille.

Efter ca en halvtimmes surrandes I baren bar det av I taxi, in mot Dublins mer centrala delar, för att så småningom stanna utanför Trocadero. En restaurang som valdes efter en rekommendation från hotellets chef. Väl innen slog vi oss ner vid ett långbord, då 10 personer ingick I vårat sällskap. Efter lite strul med menyerna (de fick plocka in dem två gånger för att de ej var dagsfärska) fick vi så beställa tre valfria rätter. Jag och Cissi valde lika, där hon menade att jag "copycattade" henne. Till förrätt bjöds rökt lax på en bädd av ungsbakad potatis, med avocado, rödlök, lite grönt och nån sås. Huvudrätten bestod av tre olika potatissorter, en ordentligt stor biff, pepparsås och beanaisesås. Till det fanns möjligheten att få wokade grönsaker, svamp och nåt mer, som jag aldrig hann uppfatta. I dryckesväg fanns det mesta att välja på. Valet för mig blev dock ett rödvin, som utifrån mitt obefintliga vinkunnande smakade bra. Middagen avslutades med pecanpaj, kanelglass och vaniljsås, allt upplagt på ett mycket tilltalande sätt.

Vid middagsbordet så var det inte oväntat mycket prat om poker och spel I allmänhet. Som icke-spelande hade jag inte så mycket att tillföra, men det var fantastiskt kul att bara sitta och lyssna. Både jag och Cissi knstaterade snabbt, att killen som satt mitt emot oss, Mark, var en riktigt celibritet I sammanhanget.

Strax efter elva tog vi taxi tillbaka, som vi bl.a delade med den där Mark. Vårat tidigare intryck av denne man förstärktes ytterligare när han började prata med av Bet365:s managers. Att Mark var en riktigt höjdare fanns det inga tvivel om. Han menade att det numera var så, att för att få det adrenalin som många pokerspelare är ute efter det, krävs det numera för hans del att han spelar om summor gör "ont" att förlora. Nyfiket lyssnande vi vidare, och summan 500 000 euro kom då upp. För två vanliga människor som vi är sådana summor alldeles för abstrakta för att föreställa sig, men mycket pengar är detm kan vi konstatera.

Efter att ha anlänt till hotellet och tackar för oss begav vi oss så mot rummet, för att avsluta dagen med ytterligare ett avsnitt av serien jag tidigare nämnt. Trött och nöjd över dagen somnade jag någon gång kring ettsnåret.