Ny teknik versus gammal
Under gårdagens bilfärd från Umeå till Mora tog vi hjälp av en bil-GPS för att hitta snabbaste och kortaste vägen. Framför allt var det de sista 15-20 milen, från att vi svängde av E4:an till att vi anlände Mora, som GPS:en skulle komma till sin rätta, trodde vi. När vi var i höjd med Hudiksvall visade Nüvin som navigationsmackapären heter att vi skulle svänga av. Redan då började jag fundera på om det verkligen vara den bästa vägen, då jag tidigare på dagen hemma i Umeå snabbstuderat vägbeskrivningen med hjälp av Eniros karttjänst. Jag ville minnas att den gav ett vägval som skulle gå ner mot Bollnäs, och sen leta sig rakt västerut, mot Mora. Efter att ha kört drygt en mil kom vi så in på en betydligt mindre väg, dessutom både is- och snöbeklädd, vilket fick mig att inse att min teori om att detta omöjligt kunde vara den optimala vägen besannades. Vi tog oss givetvis till Mora utan problem ändå, och fick dessutom uppleva urskog och vildmark, blandat med något hus här och där.
Efter att ha använt GPS i jobbet under hela hösten så börjar jag få kläm på för- och nackdelar med detta navigationsverktyg jämfört med en vanlig karta. Kartan har den fördel att det är klart enklare att få över överblick över ett större område (bara att veckla ut den och beskåda). I en normalstor GPS måste man ?scrolla? både hit och dit för att få grepp om det som inte syns på skärmen, vilket gör att det är omöjligt att få koll på helheten. För långa sträckor utan en massa vägbyten och liknande anser jag att kartan har ett övertag. Pratar vi däremot om stadskörning och att hitta fram till en specifik gata så är GPS:en vida överlägsen. Möjligheten att dels se tilltänkt väg framför sig, där ens position hela tiden uppdateras, samt att kunna få vägen beskriven av en röst, gör det fantastiskt enkelt att hitta rätt. Kör man ändå fel tar det bara några sekunder innan Nüvin räknat om rutten och återigen börjat navigera dig rätt.
I fjällen så känner jag däremot inte att GPS:en riktigt har samma övertag som i bilen. Den vanliga kartan är i många fall mer detaljerad. Batterier är ju dessutom något som krävs till den förstnämnda, då dagens enheter inte alls har den batteritid som gärna vill hoppas på. Håller den i 20 timmar så ska man vara glad. Det gör ju att längre vandringar kräver många batterier, vilket ökar vikten på ens packning. Även om det inte handlar om så många gram per batterier så...många bäckar små...
I nödsituationer, exempelvis dimma eller snöfall, kan GPS:en vara räddaren i nöd. Har själv hamnat i en situation där det kunde ha slutat riktigt illa. Den gången saknade jag GPS , men lyckades tackvare kompassen att hitta tillbaka ändå. En GPS den gången hade inneburit att vi mest troligt tagit oss fram till vårat tilltänkta mål, och sluppit hamna i den sits vi den gången gjorde.
Tidigare har jag nöjt mig med karta och kompass, men under en resa till New York hösten 2006 skaffade jag mig en enkel navigator att använda i besvärliga vädersituationer.
Kommentarer
Trackback
