I Gällivare...

...känner man sig ensam och övergiven

..finns det inte så mycket att göra en kulmulen höstdag

...känner man sig nöjd över att bara prata lite lätt pitemål

...bor jag på Grand Hotel Lapland (Ja, de har endast ett ?p? i ordet)

...kan man känna sig nöjd över att inte bo här mer än några dagar/år

...äter jag ute varje dag. Traktamente ni vet

...längtar jag till Umeå/Piteå/Cissi

...botaniserar jag bland Northstars enorma sortiment. Helt klart en utmaning att hålla        plånboken stängd

 

Summa sumarum: Gällivare känns rätt öde


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0