andos

Igår genomfördes årets kräftpremiär från min sida, denna gång ute i det natursköna Lillpite, där Micke O stod som värd. Senaste gången jag åt kräftor var under Nolleperioden 2002, så att kalla mig annat än rookie vore ett klart snedtramp. Kräftor, dessa underligt konstruerade varelser som till 90% består av oätbart yttre, är trots allt besvär riktigt goda. Visst, det krävs både en smaskig röra, typ Skagen, samt någon typ av alkoholhaltig dryck för att plocka fram den smak som kräftan besitter. En minst lika viktig ingrediens i sammanhanget är den sociala biten, då andra människors "grisande" med dessa röda vattendjur, kan förhöja stämningen rejält. Fråga mig, jag vet=)