andos

Efter en mycket lugn helg, helt utan äventyr och andra fysiskt betungade aktiviteter, väntar nu första riktiga arbetsvecka. Med det menas att jag nu förväntas jobba helt solo, vilket jag givetvis måste kunna hantera. Fotomässigt sett är det inga problem, däremot är schemat ofta rejält tight, så varje minut som man går miste om gör att man hamnar efter tidsschemat. Får väl utvärdera efter fredagens foto och se hur, och om jag lyckas.

Första fotodagen i Norrbotten avklarad. En skola i Boden var dagens uppdrag, vilket gjorde att uppstigning blev redan kl 05.45. Väl tidigt enligt mig, men vad fan, det var bara å kliva upp och gilla läget. Efter att ha plockat upp mina kollegor på vägen kom vi så fram till Sävast kl 07.30. Därefter riggade vi porträtt- samt gruppbildsstudion och sköt bilder för brinnande livet för att hinna med alla elever under utsatt tid. Trots en ordentlig långspurt överskred vi tiden med närmare en halvtimme. Synd för de elever som fotades sist, men för oss fotografer av mindre stor betydelse. Fler timmar= mer pengar

Idag när jag lämnade Umeå vid femtiden innebar detta ett tre veckors långt uppehåll för min fina flicka Cissi. Eftersom hon tillsammans med några kompisar åker till Barcelona nu på fredag, samt att jag har fullt upp med mitt fotograferande, kommer vi inte att träffas på ett bra tag. När hon väl kommer tillbaka efter en vecka i Spanien-landet väntar dessutom en vecka i Umeå, innan hon beger sig norrut till Piteå för två veckors jobb. Bara att härda ut och se fram emot att hon kommer hem

Miss you Cissi!

Kl 07.30 släpade jag mig mödosamt upp ur sängen, som denna dag bestod av en dubbelsäng(lyx). Cissi, som jag delade sängen med, var inte fullt så pigg på att kliva upp, så jag fick snällt släpa mig upp och äta frukost helt själv. Strax efter åtta tog jag bilen till Scandic i Umeå för att hämta upp min fotografkollega Sandra, därefter bar det av raka vägen till Östra Gymnasieskolan i Umeå där dagens fotografering ägde rum. Mellan 09.00 och 15.30 var det fullt upp, vi hann inte mer än några minuters lunch innan det var dags att ta sig an totalt 160 elever, helt utan någon paus. Detta är vardagsmat för en skolfotograf, så det är tydligen bara att vänja sig. Men, jag ska inte klaga, för jag trivs!

Boden imorgon...

Så var det äntligen dags att kliva in i hetluften, första dagen som fotograf avklarad. Från att tidigare endast ha haft en utbildningsvecka, med två dagars "skarpt" fotande, och då enbart med inlånade barn, gjordes första fotodagen på en gymnasieskola i Umeå. Ca 150 elever avbildades, samtliga nya årskurs ettor. Eftersom vi var tre fotografer som delade på jobbet kunde studion snabbt iordningställas, och därför fick vi över de magiska 15 minuter innan fotostart. Tid som ägnades åt att ta det lugnt, samt ladda batterierna inför den hektiska prövning som nu väntades.

Sammanfattar jag den första dagen så kan jag inte känna annat än ett visst lugn. Dels för att det gick bra, men även för att jag nu vet vad som väntar, och inte behöver känna stress som jag kände innan.

Dag två imorgon tisdag...

Igår genomfördes årets kräftpremiär från min sida, denna gång ute i det natursköna Lillpite, där Micke O stod som värd. Senaste gången jag åt kräftor var under Nolleperioden 2002, så att kalla mig annat än rookie vore ett klart snedtramp. Kräftor, dessa underligt konstruerade varelser som till 90% består av oätbart yttre, är trots allt besvär riktigt goda. Visst, det krävs både en smaskig röra, typ Skagen, samt någon typ av alkoholhaltig dryck för att plocka fram den smak som kräftan besitter. En minst lika viktig ingrediens i sammanhanget är den sociala biten, då andra människors "grisande" med dessa röda vattendjur, kan förhöja stämningen rejält. Fråga mig, jag vet=)

Söndagen ägnades åt sportklättring i Stockholmsområdet, där Anneberg, Talludden och Gåseborg betades av i rask takt. På morgonen såg det allt annat än ljust ut vädermässigt, men vi tog en chansning och bokade en bil på vinst och förlust. Första stopp blev Anneberg, som vid första anblick såg riktigt trevligt ut. Däremot så visade sig de 6a-leder som fanns där vara riktiga skitleder i mitt tycke, vi började med att gå på "Sälj", som en kompis tickat vid ett tidigare tillfälle. Tråkigt/bökigt insteg med obehagliga minifall med risk för knäskada gjorde att vi sket i att göra några större ansträgningar. Vänster om denna led fanns en kort 7b, med endast två bultar plus tillhörande ankare, som Jonas genast fattade tycke för. En inte allt för jävlig krimpinleding och sen upp till ett oerhört markant underclingcrux, med en påföljande catch till fin jugge, sen hemgång. Jonas lyckades göra cruxet efter att ha hängt en stund, men sätta ihop hela alltet gick tyvärr inte denna gång. Efter att ha inspekterat de andra väggarna konstaterades snabbt att de hårdare linjerna såg riktigt trevliga ut, men de lättare, som vi siktat in oss på, var rena skiten. Därför drog vi vidare mot Talludden, beläget rejält nära den förstnämnda klippan.



En kort promenad tog oss ner mot klippan, och efter en snabb titt i föraren valde vi att börja vid ?Röda Väggen?, som hade några leder i 6b-registret att välja på. Tyvärr visade sig några av dessa saknar ett flertal hängare, så kvar fanns bara leden längst till vänster, ?Pissmyran?. Leden, en 7-8m kort led, svagt överhängande, och med två bultar samt en hängare+ring som ankare, såg rätt fin ut. Därför valde att testa, och eftersom jag numera är rätt modig på sport tog jag på mig OS-försöket. Kändes bra i början och hittade en bra sekvens på den inte helt givna starten och sen upp till första bulten som satt ca fyra meter upp från marken. Därefter upp till ett markant krux, svårläst, som jag inte lyckades sätta på första försöket. Tog häng, och funderade lite på fotisättningar och dylikt. Därefter tog jag tag i den helt ok pinchen för vänster samt den skapliga sneda krimpen för höger, fläskade upp högerfoten på en liten list, flaggade med höger och tog i för kung och fosterland. SMACK...vänsterhanden landade på den sämre än de två bra greppen som dynot skedde till, men i och med att greppet var tillräckligt bra för att hänga i, så satt jag också kvar. Klimpte andra, och kollade därefter upp mot ankaret som satt obehagligt långt upp från bulten jag nyss klippt. Nu visade sig avslutningen vara mer mental än svår, så slutet gick bra när jag väl bestämde mig. Nerfirning...tankar om att den helt säkert skulle sitta på första RP malde i min hjärna.



Jonas blev nästa man som testade leden, och även han upplevde samma problem som mig på första försök. Men efter att ha tagit häng vid kruxet skickade även han upp handen på den bra juggen som innebar att kruxet var löst. Nytt press av mig, gick bra fram till kruxet och laddade för succé, med icke! Detta press och det flertalet efterföljande innebar alla samma sak, miss på kruxmovet, och en hel del svordomar blev följden av dessa misslyckade press.. Inte förrän Jonas lyckades lista ut exakt i vilken ordning greppen skulle tas innan kruxet (för att minimera antalet flytt), lyckades jag sätta ihop leden. Givetvis blev detta tändvätska för Jonas som enkelt satte den försöket efter mig.

Efter en kort titt på de andra klipporna i området kom vi fram till att vi inte hade så mycket mer att göra här idag. Gemensamt kom vi då fram till att: Vad fan, vi drar till Gåseborg! (Ca två mil norr om Stockholm, i närheten av Jakobsberg) Grejen var bara det att klockan var 18.57, dessutom rätt molningt och nästan lite dunkelt i skogen. I Gåseborg har jag sedan några år tillbaka ett påbörjat projekt, en 6b+, som jag då var sjukt nära på att sätta ihop.



45 minuter senare var vi på parkeringen och efter en rask promenad på dryga tio minuter kunde jag blicka upp på leden vid namn ?Konvoj?. Eftersom både Jocke och Jonas gjort denna tidigare var jag mest ivrig på att klättra, skor och sele på med andra ord. Leden har ett halvjobbigt insteg, där två vassa krimpar ska forceras innan man kommer upp till två fina grepp, som innebär början på på kruxet. Från greppen går man upp till ett sidotag för vänster, samt en liten pinch/krimpspricka för höger. Därefter gäller det att orka pressa upp kroppen, sätta upp både höger- och vänsterfoten högt och gå halvdynamiskt upp till en positiv ramp/hylla. Efter det följer en lite obehaglig avslutning, men inga direkt tekniska svårigheter.

Mitt första press innebar bara det jag redan trott, jag hade helt glömt bort kruxsekvensen (tre år sen jag provade den). Efter att ha hängt där, testades detta move ett flertal gånger, där jag inte alls fick till fötterna. Både Jocke och Jonas gjorde även de försök, men inget som ledde till att problemet löstes. Mörkret blev alltmer påtagligt, men med hjälp av rätt ordentliga tick kunde vi lista ut vart vi skulle sätta framför allt fötterna.

Jonas blev den som först hittade en bra sekvens, och jag försökte då göra som han visat mig. Tyvärr så misslyckades jag även denna gång. Bestämde mig dock för att testa från den position jag befann mig på, och då gick det helt plötsligt. Körde resten av leden utan problem, men kände samtidigt att detta var mitt sista press för dagen.En som inte gav sig, trots ordentligt tilltagna mörker, var den lång och smale grabben med tidigare bostadsadress på Hummerstigen. Efter ett flertal lyckade försök på kruxet kunde han i nästam becksvart mörker göra Konvoj, som därmed blev dagens sista led. En prestation som alla vi firade med en ruskigt uppiggande dopp i Mälaren, klockan hade nu raskt närmat sig tio.

Efter en rejält fullsatt vecka har jag nu anlänt till Uppsala för några dagar med klättring och andra aktiviteter i Jockes regi. Redan i måndags började utbildningen som nu lett fram till en titel som skolfotograf. Dagarna nere i Blekingen kan summeras med jobb, mat, jobb och mat. Dessutom två fester som bidragit till mitt nuvarande kroppsliga tillstånd som kan beskriver med ett ord: SLITEN

Idag kl 19.45 lyfter planet från Kallax (Luleå) mot sydligare nejder. De kommande fem dagarna kommer jag att befinna mig i Karlshamn där jag ska utbildas till skolfotograf. Förutom allt praktiskt som hör jobbet till väntar tydligen en hel del andra aktiviteter i form av brännboll, fester och andra socialisationsknutna övningar. För en liten stackars norrbottning med liten uppfattning om omvärlden innebär boende på hotell en stor grej. Istället för en liten koja i skogen ska jag nu bo i detta slott http://www.firsthotels.se/carlshamn

Tänkt dig in i en situation där du befinner dig 25km från närmaste väg, saknar el och har ett utedass med skev dörr som dessutom drar nå jävulst. Vidare så finns inget annan än knott, mygg, lämmlar och renar som kan hålla dig sällskap. Jo, en björn också förresten.